Slutsåld
I en liten norditaliensk stad spelar ett teatersällskap klassiska pjäser på stadens teater, den aktuella pjäsen är Don Juan av Molière. Sällskapet repeterar på eftermiddagarna, spelar på kvällarna och dessemellan äter, pratar och dricker de på det lilla pensionatet där de bor. Under en av kvällsföreställningarna upptäcker en av pjäsens huvudaktörer, Vulpius, att någon i salongen iakttar honom med en kuslig intensitet. Han tittar ut mot publiken och ser en vacker dam som oavlåtligen stirrar på honom med sina stora svarta ögon. Det här upprepar sig kväll efter kväll och Vulpius blir till en början illa till mods av detta skärskådande. Men efter hand blir han allt mer besatt och beroende av den där blicken och tar själv över rollen som iakttagare: forskande stirrar han på sin motspelerska Dora när hon står på scen och han rannsakar tingen omkring sig. Dora blir nervös men går ändå med på att spela upp scener inför honom, gång på gång får hon upprepa samma replik under det att han tyst iakttar henne. I sin besatthet drivs Vulpius steg för steg mot ensligheten, snart betraktad endast av sig själv. Betrakterskan berättar om en längtan som förvandlas till besatthet, en längtan att se bortom en tillvaro som tycks allt mer trivial och illusorisk. Det är en intrikat uppbyggd roman, laddad med mystik och spänning en mångtydig bok, skriven på en klar och vacker prosa.