Slutsåld
Stefan Erikssons Fjäriln vingad kan enklast beskrivas som en crazy-komedi i bokform. Skämten avlöser varandra i en hisnande takt och tempot hinner aldrig sjunka ner under fnissets nivå; ofta befinner det sig snarare uppe i gapflabbsläge. Till vissa delar påminner boken lite om en sådan där högstadieuppsats där fantasin läts flöda helt fritt, och där allt blev helt galet roligt - fast egentligen bara för en själv och ens kompisar. Men Eriksson går nu inte på högstadiet, utan har istället den vuxne författarens förmåga att hålla ihop en historia, och besitter därutöver ett ordförråd som skapar outsinliga möjligheter till word dropping-humor. Överallt slänger han dessutom in kulturella referenser som förstärker intrycket av att det är en allmänbildad författare vi har att göra med - en intelligent satirisk författare som tycks veta vad han skämtar om.
Visst kan man enstaka gånger bli lite matt av allt skämtande sida upp och sida ner. Märkligt vore det annars, med tanke på att boken är på nästan 400 sidor. Men även om många av lustigheterna bygger på överraskning och absurditet - och därför är känsliga för upprepning - så lyckas Eriksson klart variera sig så pass mycket att man mer än gärna fortsätter läsa in till slutet. Både för att få reda på historiens upplösning och för att få sig några skratt till på vägen. Fjäriln vingad har utan tvivel stora möjligheter att bli en humorklassiker. En skrattfest, som det hade hetat på videoomslaget.