roman
Slutsåld
Om man är förtjust i romaner om 30-åringar med kärleksproblem i storstaden är Ralphs party förmodligen en av de bästa. I alla fall är den könsneutral, på så sätt att här finns både bitchiga och hyggliga kvinnor och bitchiga och hyggliga män.
Historien i Ralphs party är centrerad kring ett gäng som bor på samma gata. Ralph, Smith och Jem delar lägenhet, Siobhan och Karl är sambor och Cheri lever ensam i en lägenhet. Deras inbördes relationer är till en början inte uppenbara men knyts samman under historiens gång. Huvudpersonerna är ett utsnitt av vit medelklass i London, där konstnären, affärsmannen, new-agetjejen och musikkillen agerar på samma scen.
Om man har läst några av de nuvarande engelska storsäljarna kan man lätt bli förvirrad. Egentligen känns det som om personerna i romaner av till exempel Helen Fielding, Nick Hornby, William Sutcliffe och Lisa Jewell bor i samma kvarter, och hänger i samma barer. Gemensamt för böckerna är, förutom intrigerna, de snabba dialogerna och den ironiska tonen.
Ralphs party passar perfekt till en tågresa på några timmar. Den är lättsam, bitvis rolig och svår att lägga ifrån sig när man väl öppnat den. Det är en roman som sätter fingret på sin samtid, men att feministikonen Germaine Greer har utnämnt den till något så stort som en modern klassiker, har jag svårt för att sätta mig in i.